Lägesuppdatering om Agneta Bergenheims rättsfall 

Bakgrund & sammanfattning

Agneta Bergenheim är en erfaren hembarnmorska som bistått omkring 500 hemfödslar under 37 år. Efter IVOs granskning av Sveriges förlossningsvård fattade IVO i oktober 2025 beslut om att omedelbart förbjuda Agneta att tills vidare bedriva barnmorskeverksamhet enligt Patientsäkerhetslagen (7 kap. 27 §). Detta efter att IVO identifierat vad de menar är patientsäkerhetsbrister i Agnetas verksamhet som är så pass allvarliga att fortsatt verksamhet innebär påtaglig fara för patienternas liv, hälsa och personliga säkerhet.

Agneta, som pekar på att hon haft goda resultat med friska barn och nöjda kvinnor vid hemfödslarna hon bistått, menar att hon inte gjort något fel och trotsar därför verksamhetsförbudet genom att fortsätta bistå hemfödslar. IVO polisanmäler följaktligen Agneta Bergenheim för brott mot Patientsäkerhetslagen (7 kap. 23 § och 10 kap. 2 §).

Det pågår för närvarande två parallella rättsprocesser kring Agneta Bergenheims fall, nämligen i:

1. Brottmålsdomstol, där Agneta står åtalad för att ha brutit mot Patientsäkerhetslagen efter att ha fortsatt bedriva verksamhet efter verksamhetsförbudet.
2. Förvaltningsdomstol, där Agneta överklagar IVOs beslut om verksamhetsförbud.

Rättegången mot Agneta gällande brott mot Patientsäkerhetslagen är planerad den 1 december 2026 i Alingsås tingsrätt. Överklagandet av IVOs beslut att förbjuda Agneta att bedriva hemförlossningsverksamhet har avslagits i förvaltningsrätten och kammarrätten och kommer nu att överklagas till högsta förvaltningsdomstolen.

Olika syn på patientsäkerhet samt kvinnans rätt att välja hur, var och med vem hon föder

IVO listar nedanstående fem punkter som grund för sitt beslut om verksamhetsförbud och för polisanmälan om brott mot Patientsäkerhetslagen. Agneta Bergenheim å andra sidan menar att hennes närvaro vid hemfödslar är patientsäkerhetsfrämjande, eftersom hon har goda resultat och att många av kvinnorna som fött hemma med henne hade gjort det med eller utan hennes medicinska assistans.

1. Agneta bistår kvinnor som föder hemma som inte uppfyller Socialstyrelsens riktlinjer. Enligt Socialstyrelsens riktlinjer bör, om de offentliga resurserna räcker till, planerad regionfinansierad hemfödsel assisterad av två barnmorskor övervägas ifall kvinnan vill föda hemma, är frisk omföderska, fullgången (har nått vecka 37+0) samt bär på ett barn som ligger med huvudet nedåt [1]. IVO menar att Agneta verkar i strid mot dessa riktlinjer då hon bistått en tvillingfödsel i hemmet, fortsätter bistå förstföderskor och ibland bistår födslar ensam. IVO menar även att Agneta bistår sätesfödslar och prematura födslar i hemmet, vilket enligt Agneta inte stämmer. Eftersom Agnetas verksamhet inte är regionfinansierad och Socialstyrelsens riktlinjer uttryckligen inte är bindande regler kan applicerbarheten ifrågasättas, då Socialstyrelsen inte föreskriver lagar utan endast rekommenderat hur offentliga resurser bör prioriteras. Socialstyrelsen avråder inte från hemfödslar i de fall kriterierna inte uppfylls.
2. Medicinska bedömningar sker inte i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Detta eftersom Agneta inte avlyssnar fosterljud så ofta som IVO anser är lämpligt – nämligen var 15–30 minut under öppningsskedet samt efter varje värk i krystskedet. Notera att det saknas evidens för att ett visst avlyssningsintervall skulle vara säkrast [2, 3]. IVO kritiserar även ett tillfälle då Agneta inte sytt en bristning av grad 2, medan Agneta menar att beslutet om huruvida kvinnan vill bli suturerad ska vara kvinnans eget i enlighet med Patientlagen. Agneta menar vidare att hon håller sig uppdaterad om vetenskap och beprövad erfarenhet genom att kontinuerligt läsa ny forskning samt via kunskapsutbyte med andra hembarnmorskor.
3. Individuell läkarordination för läkemedel saknas. Denna kritik riktas mot Agneta trots att läkare i hennes region är förbjudna att skriva ut läkemedel som ämnas användas vid hemfödslar, vilket innebär att det är omöjligt för henne att uppfylla detta krav. Agneta har ett samarbete med en likasinnad läkare som förser henne med läkemedel, och menar att det är säkrare för henne att bistå födslar med läkemedel än utan ifall det skulle tillstöta komplikationer.
4. Ett skriftligt ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete saknas. Agneta menar att hon arbetar med systematiskt kvalitetsarbete då hon kontinuerligt utvärderar och lär sig av födslarna hon bistår men att hon inte har någon formell mall.
5. Brister i journalföringen. Agneta medger att vissa mindre fel av formell karaktär kan förekomma, men att journalföringen är detaljerad och noggrant utförd.

Två expertutlåtanden som stödjer Agneta Bergenheim nekas som bevisning i tingsrätten

Helena Lindgren, professor i reproduktiv hälsa samt legitimerad barnmorska, bemöter i ett expertutlåtande IVOs påståenden i brottsmålet mot Agneta Bergenheim. Helena Lindgrens avhandling var den första och hittills enda vetenskapliga studien i Sverige där planerade hemfödslar studerades, både utifrån medicinska perspektiv och kvinnors erfarenheter. Helena redogör i sitt utlåtande att den svenska forskning som finns på hemfödslar visar att hemfödslar kan vara säkra, men att det råder större osäkerhet kring säkerheten för förstföderskor vilket beror på relativt litet underlag i kombination med väldigt ovanliga utfall. Uppskattningsvis skulle exempelvis data från cirka 15000 hemfödslar behövas för att statistiskt säkerställa eventuella risker kring barnadödlighet i svensk kontext. Detta underlag finns inte, eftersom endast cirka 200 kvinnor per år föder hemma med barnmorska i Sverige. Helena förklarar vidare att Socialstyrelsens riktlinjer är inte bindande föreskrifter, samt att riktlinjerna inte ska tolkas som ett ställningstagande att hemfödslar som inte uppfyller kriterierna som listas är medicinskt osäkra, förbjudna eller oförenliga med vetenskap och beprövad erfarenhet. Hon menar vidare att det inte finns stöd i åtalsunderlaget för att de förlossningar som Agneta bistått under tiden hon varit belagd med verksamhetsförbud inneburit en konkret och påtaglig fara för kvinnornas eller barnens liv, hälsa eller personliga säkerhet. Sammanfattningsvis menar hon att det inte finns stöd för att hemförlossning som sådan eller att organisationen av Agnetas verksamhet, journalföring eller läkemedelshanteringen skulle inneburit en faktisk och kvalificerad risk.

Även Viveca Crafoord, legitimerad barnmorska, kommer fram till liknande slutsatser i sitt expertutlåtande. Viveca menar att de mindre formella fel som funnits i Agneta Bergenheims pappersarbete samt de avsteg från Socialstyrelsens rekommendationer som begåtts inte har inneburit en påtaglig fara för liv och hälsa eller att patienterna utsatts för konkreta risker att drabbas av allvarlig vårdskada. Viveca invänder emot att IVO hänvisar till Socialstyrelsens riktlinjer för att hävda att fara föreligger, trots att riktlinjerna inte är förenliga med det kunskapsunderlag som låg till grund för deras framtagande samt att det saknas vetenskapligt stöd för att avsteg från riktlinjerna skulle innebära en fara. Viveca påminner även om patientens rätt till självbestämmande, integritet och delaktighet enligt Patientlagen (2014:821), Patientsäkerhetslagen (2010:659) samt Hälso- och sjukvårdslagen (2017:30). Viveca framhåller även kvinnans rätt att välja födelseplats, samt att försvårandet för kvinnor att välja hemfödsel med barnmorska kan bryta mot Europakonventionens artikel 8 om rätten till privatliv, enligt tidigare dom i Europadomstolen (Ternovszky v. Hungary). Vidare menar Viveca att en legitimerad barnmorskas närvaro vid hemfödslar är en livsviktig skademinimering som skyddar liv och hälsa, i synnerhet ifall alternativet är att kvinnan föder hemma utan medicinsk kompetens.

I september 2026 beslutade tingsrätten i Alingsås att varken Helena Lindgrens eller Viveca Crafoords expertutlåtanden skulle tillåtas som bevisning i fallet, med hänvisning till att tingsrätten endast kommer pröva huruvida förlossningsverksamhet i strid mot verksamhetsförbudet skett – inte huruvida förlossningarna i sig handlagts på ett patientsäkert sätt eller huruvida IVOs beslut om verksamhetsförbud varit riktigt. Tingsrätten hänvisar till att prövning av riktigheten i IVOs beslut ska ske i förvaltningsdomstol.

Tidslinje för granskningen och rättsprocesserna