Jag hade bestämt redan innan jag blev gravid att jag ville föda mitt första barn hemma. Jag ville ha en fysiologisk födsel och förstod därmed vikten av att föda i en trygg, välbekant miljö tillsammans med människor som jag känner och litar på till fullo. Mitt "dream team" bestod av min man, min hembarnmorska och min doula.
I vecka 41+4, efter vad som kändes som en oändligt lång graviditet, drog födseln äntligen igång. Jag och min man hade precis lagt oss när första värken kom vid midnatt. Nästa värk kom med full kraft redan ett par minuter senare. Jag insåg att jag inte skulle få någon sömn och gick upp ur sängen till soffan där jag gjorde mitt bästa för att andas och slappna av som jag tränat på med hjälp av hypnobirthing.
Värkarna var kraftfulla redan från början och blev intensivare för varje värk. Jag minns att jag tänkte "det har bara gått två timmar – hur kan det vara så här jobbigt redan?". Jag trodde att det var många timmar kvar eftersom att det var min första födsel. Jag sa till min man att "jag vet inte om jag kommer att klara det här". Han svarade med fullt förtroende "jag vet att du klarar det". Jag fick styrka och fortsatte.
Strax efter klockan 03 klev jag ner i poolen. Smärtan försvann genast – en otrolig lättnad! Jag fick en välbehövlig paus på några minuter och kände mig avslappnad och tyngdlös. När nästa värk kom kände jag hur det började trycka på. Jag förstod varför jag hade haft det så kämpigt timmen innan: jag hade passerat den ökända "transition phase" och började nu få krystvärkar! Mitt tvivel blev som bortblåst och jag visste att jag skulle klara detta – jag var ju redan på sluttampen!
Min son föddes klockan 04:28, knappt fyra och en halv timme efter att värkarna hade börjat. Euforin var total. Jag kände en obeskrivlig lycka och styrka tack vare hormoncocktailen som min kropp producerade – perfekt designad av naturen för att knyta an till min lilla bebis, börja amma, och påbörja föräldraskapet på topp!
Jag återhämtade mig snabbt, hade en fantastisk postpartumtid och har älskat föräldraskapet sedan den första sekunden. Jag tror att jag har min underbara födsel att tacka för att allt annat har känts så självklart och lätt från första stund.
Att jag fick föda på mina villkor har stärkt mig för livet!
– Malin
Saschas berättelse
Resan mot en hemförlossning började en bra bit innan min fru blev gravid. Vi hade pratat om barn ett tag och hon hade funderat över hur hon ville föda. När hon för första gången nämnde hemfödsel som ett alternativ var min första tanke: är det ens lagligt? För mig var det självklart att alla födde på sjukhus år 2024. Men efter efterforskningar och diskussioner med min fru kändes en hemförlossning som ett tryggt alternativ – till och med som det tryggaste alternativet.
Kvällen då förlossningen drog igång blev ganska sen eftersom vi hade bestämt oss för att skruva ihop de nyinköpta utomhusmöblerna som vi fått levererat. Runt 12-slaget började min fru få värkar. Hon hade haft förvärkar i flera veckor men nu kände vi att det var något annorlunda – det drog igång på riktigt.
Jag hade en checklista som jag skulle ta mig igenom samtidigt som jag ringde vår barnmorska och doula för att informera dem om att förlossningen var igång. Jag började blåsa upp poolen och fylla den med vatten.
Jag minns tydligt när min frus värkar var som värst och hon sa: ”Vad fan har jag gett mig in på, jag tror inte jag klarar det här.” Men i och med våra grundliga förberedelser var jag trygg i att det här klarar vi tillsammans och jag kunde lugna henne genom att säga: ”Jag vet att du klarar det här”. Det var kanske det enskilt viktigaste stöttningsmomentet på hela förlossningen.
När poolen väl var fylld och hon hoppade ner i den skiftade hennes energi totalt – det var som att vattnet hade en otroligt lugnande och smärtstillande effekt och det kändes som att hon hade full kontroll över födandet. Knappa två timmar senare hade vår son anslutit till oss på andra sidan.
Förberedelserna inför förlossningen var en central del i att den blev så bra som den blev. Vi hade en gemensam vision av födseln efter att ha pratat igenom våra roller (både ur ett praktiskt perspektiv och hur jag kunde stötta min fru genom att vara närvarande) samt de första ögonblicken med vår nyfödda son. Nu i efterhand ställer jag mig frågan: hade jag varit lika väl förberedd inför en sjukhusförlossning? Kanske inte, även om det är precis lika viktigt att vara väl förberedd inför en sjukhusförlossning som inför en hemförlossning.
När man hör om hemförlossningar som går bra kanske man intuitivt tänker: ”Vilken tur de hade att inget gick snett”. Men ju mer förberedd man är, och ju bättre förutsättningar man har skapat för en lugn och trygg miljö för den födande, desto större är chanserna att allt fortlöper normalt och går bra – vare sig det är hemma eller på sjukhus.
– Sascha
