Under årets SFOG-vecka stod hemfödslar på programmet när Svenska Barnmorskeförbundet arrangerade ett seminarium under ledning av Charlotte Elvander. Seminariet var fullsatt med såväl barnmorskor som läkare, med åhörare även stående längst bak i lokalen.

Svenska Barnmorskeförbundet: behov av förändring

Eva Nordlund, ordförande för Svenska Barnmorskeförbundet, inledde med att beskriva situationen för hemföderskor och hembarnmorskor i Sverige. Hon lyfte flera områden där förbundet ser behov av förändring. Bland annat framhöll hon att även förstföderskor som önskar föda hemma behöver kunna få barnmorskeassistans, att hembarnmorskor behöver få tillgång till läkemedel och att möjligheten att få barnmorskeassisterad hemfödsel behöver bli mer jämlik över landet.

Patientperspektivet

Malin Dufour, hemföderska och grundare av Hemfödsel.se, var på plats för att prata om bland annat patientperspektivet. I arbetet med hemsidan har hon läst forskningen om hemfödslar, pratat med över 100 hemföderskor och majoriteten av Sveriges verksamma hembarnmorskor, samt andra berörda såsom forskare, doulor och opinionsbildare. Hon presenterade vad forskningen säger om säkerhet, varför vissa kvinnor väljer att föda hemma och vad som händer när kvinnors rätt att föda hemma med barnmorska begränsas – något som är högst aktuellt på sistone. För att konkretisera det sistnämnda lyfte hon fram berättelser från sju kvinnor som nekats hemfödsel via Min Barnmorska sent i sina graviditeter under våren 2026. Dessa kvinnor har då, ofta i panik, vänt sig till privata hembarnmorskor för att kunna föda hemma ändå. Majoriteten av dessa kvinnor uppgav att de hade fött hemma oassisterat om de inte fått assistans av privata hembarnmorskor.

Huvudbudskapet var att vi måste sluta tro att vi kan tvinga in kvinnor som vill föda hemma till sjukhusen i säkerhetens namn och istället börja fråga oss: hur gör vi hemfödslar så säkra som möjligt för de som önskar det?

Malin Dufour avslutar med att lista det som behövs framåt ur ett patientperspektiv:

  1. Fler hembarnmorskor, vilket främjas av att underlätta (istället för att, som i nuläget, försvåra) hembarnmorskeri.
  2. Förtydligande lagstiftning där samtliga kvinnors rätt att assisteras av barnmorska oavsett födelseplats bör införas, likt befintlig lagstiftning i Danmark. Behovet av uppdaterad lagstiftning för att skydda kvinnors rättigheter i födandet har lyfts fram av hemföderskor, hembarnmorskor, samt av Birth Rights Sweden.
  3. Utökat samarbete med sjukhusen. Detta betyder inte nödvändigtvis att allt ska organiseras av sjukhusen även om projekt som Min Barnmorska är bra, bör utökas och erbjudas på fler ställen, men det är också viktigt att notera att de regionfinansierade och regionorganiserade hemfödslar som i nuläget finns i Sverige inte fyller allas behov. Därför behövs även utökat samarbete mellan sjukhusen och hembarnmorskor som verkar i privat regi, då privata hemfödslar i dagsläget utgör en stor majoritet av hemfödslarna i Sverige.
  4. Brett tillgänglig finansiering för att barnmorskeassisterade hemfödslar ska bli tillgängliga för fler och för att vården ska bli mer jämlik. Likt det tidigare landstingsbidraget som fanns i Stockholm borde en förlossningspeng införas, där kvinnan kan välja om hon använder den för att finansiera en födsel med hembarnmorska, på ett Birth Centre (exempelvis BB Gårda) eller på sjukhus.

En privat hembarnmorskas perspektiv

Kajsa Åkesdotter, som arbetar både på förlossningsklinik på sjukhus och som privat hembarnmorska, berättade om sitt arbete och om de möjligheter och utmaningar som följer med att arbeta med hemfödslar.

Hon lyfte kvinnors rätt att vara delaktiga i beslutet om var de vill föda, samtidigt som hon betonade vikten av patientsäkerhet och beredskap ifall byte vårdnivå behövs, då gott samarbete med sjukhusvården är A och O.

Ett särskilt starkt exempel kom från en förstföderska som hade kontaktat Kajsa Åkesdotter med önskan om att föda hemma. Kajsa hänvisade till att IVO kräver att hembarnmorskor inte längre bistår förstföderskor i hemmet, varpå föderskan skrev:

”Om inte du kommer så föder jag själv.”

Citatet illustrerar en av de centrala frågor som seminariet återkom till: vad händer när kvinnor inte kan få tillgång till den vård de efterfrågar? Att en kvinna önskar föda hemma innebär inte att hon önskar föda utan medicinsk kompetens, men när kriterierna för vem som får tillgång till barnmorska i hemmet stramas åt ställs saker på sin spets och alternativet är inte alltid en sjukhusförlossning, utan kan istället bli en oassisterad födsel. Därmed kan kriterierna som sätts upp i säkerhetens namn motverka snarare än främja säkerhet.

När vården inte finns – berättelser från hemföderskor

Unn Harsem, Centerpolitiker i Uppsala, berättade om sitt politiska arbete för att förbättra möjligheterna till hemförlossning och delade flera anekdoter från kvinnor som hon kommit i kontakt med.

I ett fall hade en kvinna haft en traumatisk första sjukhusförlossning och därefter valt att föda sitt andra barn hemma med barnmorska. Den andra förlossningen blev en mycket positiv upplevelse. När hon senare väntade sitt tredje barn hade hon emellertid inte ekonomisk möjlighet att anlita en hembarnmorska och födde därför hemma med enbart sin man, trots att hon hade föredragit att ha med sig en hembarnmorska.

I ett annat fall hade en kvinna velat föda hemma men inte lyckats få tag på en hembarnmorska i sin region, trots att hon hade ekonomisk möjlighet att betala. Hon födde därför hemma utan medicinsk assistans med sin partner och en vän som stöd.

En tredje kvinna sökte också efter en hembarnmorska utan att lyckas. Hon och hennes man var resursstarka och flexibla och valde till slut att flytta utomlands under tre månader för att kunna föda hemma inom ett system där barnmorskeassisterad hemfödsel var betydligt mer tillgänglig än i Sverige.

I samtliga tre fall gick förlossningarna bra. Berättelserna illustrerar samtidigt den ojämlikhet som kan uppstå när tillgången till barnmorskeassisterad hemfödsel är begränsad.

Goda resultat från Min Barnmorska

Två barnmorskor från Min Barnmorska på BB Huddinge presenterade därefter verksamhetens arbete med hemfödslar. De redovisade mycket goda utfall för både mödrar och barn och påtalade samtidigt att hemfödslarna inom verksamheten hade lägre kostnader än sjukhusförlossningar.

Diskussion om säkerhet, ekonomi och valfrihet

Seminariet avslutades med en paneldiskussion där även SFOG var representerat. Flera återkommande argument i diskussionen om hemfödslar togs upp, däribland frågor om patientsäkerhet, prioritering av offentliga resurser och kostnader. SFOG menar att begränsade offentliga resurser inte bör prioriteras till hemförlossningar och att de därmed inte är intresserade av att driva frågan om utökad tillgång till hemfödsel. Andra paneldeltagare invände att majoriteten av hemförlossningarna i Sverige sker i privat regi och därmed inte belastar skattebetalarna, men att även dessa motarbetas av läkarkåren på bekostnad av kvinnors fri- och rättigheter samt patientsäkerheten.

Hembarnmorskerådet återinförs

Mot slutet av seminariet meddelade Eva Nordlund att Svenska Barnmorskeförbundet avser att återinföra sitt hembarnmorskeråd. Det kan bli ett viktigt steg för att samla och stärka kompetensen kring hemförlossningsvård och skapa en arena för frågor som rör hemfödslar.