Kvinnor väljer att föda barn hemma av olika anledningar. Man brukar dela in dessa anledningar i "push"- eller "pull"-faktorer, där "push" innebär att man vill undvika sjukhus och "pull" innebär att man dras till att föda hemma. Det är ofta en kombination av faktorer som gör att kvinnan vill föda hemma, och den enskilda kvinnans anledningar är lika unika som kvinnan själv.
Exempel på push-faktorer
Man vill undvika medicinska interventioner
De flesta som föder på sjukhus får någon form av medicinsk intervention. På svenska sjukhus föder 7 av 8 (87,5 %) förstföderskor med interventioner såsom epidural, värkstimulerande dropp, sugklocka, kejsarsnitt och/eller klipp i underlivet [1]. Omföderskor föder generellt med färre interventioner än förstföderskor, men även i denna grupp är interventioner vanligt.
Missnöje med eller trauma från en tidigare sjukhusförlossning
Två studier baserade på svenska sjukhusförlossningar visar att cirka 5–6 % har en tydligt negativ förlossningsupplevelse, vilket enligt studierna definieras som att man skattar sin förlossning lägre än 3 respektive 4 på en skala 1–10 [2, 3]. Betydligt fler har dock en helt eller delvis negativ upplevelse som inte reflekteras i skattningen som görs strax efter förlossningen, som kan handla om att man inte känt sig lyssnad på, att samtycke inte inhämtats, eller att beslut togs över ens huvud. Omkring 4 % har en så pass traumatisk upplevelse att de uppfyller kriterier för posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) till följd av förlossningen [4].
Ovilja att föda med okända människor
Som regel träffar man sjukhuspersonalen som man föder med för första gången under själva förlossningen, även om vissa undantag finns (exempelvis vårdformen "Min Barnmorska"). Forskning visar att oddsen för en spontan vaginal födsel är högre om man känner sin barnmorska. Att inte känna sin barnmorska ökar risken för bland annat sugklocka, kejsarsnitt och klipp i underlivet [5].
Bristande förtroende för förlossningsvården
Etablerade rutiner inom förlossningsvården är inte nödvändigtvis evidensbaserade. Exempelvis ökar kontinuerlig övervakning med CTG risken för kejsarsnitt och sugklocka jämfört med intermittent avlyssning, utan att förbättra perinatal dödlighet eller långsiktiga barnutfall [6, 7]. Dessutom kan det råda platsbrist och personalbrist på förlossningen vilket kan minska säkerheten och resultera i en negativ förlossningsupplevelse.
Rädsla för att förlora kontroll och autonomi
Man kan känna sig tvingad till att följa sjukhusets rutiner och uppleva att det är svårt eller omöjligt att säga nej till interventioner såsom vaginala undersökningar och kontinuerlig CTG-övervakning. Många känner sig exempelvis tvingade att gå med på att göra en intagnings-CTG och en vaginal undersökning för att ens släppas in på förlossningsavdelningen. I teorin är all vård frivillig enligt Patientlagen, men i praktiken följs tyvärr inte alltid denna lag [8].
Exempel på pull-faktorer
Man önskar en fysiologisk födsel
Fysiologisk födsel är utgångspunkten när man föder hemma. På en hemfödsel föder kvinnan i sin egen takt, av sin egen kraft och utan medicinsk bedövning. Som kontrast föder endast 1 av 8 (12,5 %) förstföderskor fysiologiskt på svenska sjukhus [1].
Man känner sig tryggast i hemmet
För de allra flesta är hemmet ens tryggaste plats där det är lättast att slappna av i livet generellt. Just att kunna slappna av och känna sig trygg är viktigt under en födsel, då det gynnar hormonet oxytocin som driver födseln framåt.
MAN VILL KÄNNA DE MAN FÖDER MED
När man föder hemma väljer man precis vilka man vill ha där. Man har även lärt känna sin hembarnmorska under graviditeten vilket känns skönt för många. Att känna sin barnmorska förbättrar även de medicinska utfallen [5].
En optimal start för barnet
Föräldrar som föder hemma anser att det är optimalt för barnet att födas i lugn och ro i hemmiljö. Att föda hemma minskar även risken för kejsarsnitt och sugklocka [10], vilka i sin tur är associerade med långsiktiga negativa hälsoeffekter för barnet [11, 12].

Säkrare logistik
Att sätta sig i bilen och åka till förlossningen kan upplevas som ett jobbigt moment under födseln och kan göra att värkarbetet stannar av. Många är även rädda för att bli hemskickade när de väl kommer in. Detta slipper man vid en hemfödsel. Har man fler barn kan det också vara lättare att stanna hemma och låta en närstående komma och ta hand om dem i hemmet medan man föder.
ÖNSKAN OM ATT UPPLEVA EN OSTÖRD FÖDSEL OCH GOLDEN HOUR
Vissa ser födseln som en stor händelse som man vill uppleva till fullo utan störmoment. I hemmet kan man kontrollera och minska störmoment, som till mångt och mycket är utanför ens kontroll på sjukhus (exempelvis skiftbyten). När barnet sedan är fött behöver ingen skynda med att städa rummet som behöver frigöras till nästa födande, utan man kan ta sin tid att insupa det som just hänt och upptäcka sitt barn i lugn och ro.
Ökad delaktighet för partnern
Pappor till barn som fötts hemma beskriver att de upplevde stor delaktighet och närvaro, samt att födseln är något de gjort tillsammans med kvinnan [13]. Detta kan stärka relationen och känslan av gemenskap i föräldraskapet.
Varför är det egentligen så viktigt att få en positiv förlossningsupplevelse?

Forskning visar att en negativ förlossningsupplevelse är kopplad till ökad risk för amningssvårigheter [14], sämre självupplevd hälsa [15], posttraumatiskt stressyndrom [16] och postpartumdepression [17]. En negativ förlossningsupplevelse är också den starkaste riskfaktorn för förlossningsrädsla vid en efterföljande graviditet och kan påverka huruvida man ens vågar skaffa fler barn [18, 19]. Huruvida upplevelsen är positiv eller negativ är således ingen bagatell, och påverkar kvinnan även på lång sikt [20].
Kvinnor bär med sig förlossningsupplevelsen genom hela livet. Precis på samma sätt som en negativ upplevelse kan ha stora negativa konsekvenser för kvinnan och familjen, kan en positiv upplevelse stärka en för resten av livet. En positiv förlossningsupplevelse kan öka kvinnans självkänsla, välbefinnande och tilltro till kroppen, samt utgöra en optimal start på föräldraskapet.
Källor (19)
- 1.Swift, E., Elvander, C., Blix, E., Gissler, M., Murto, T., Maimburg, R. D., ... & Rydahl, E. (2026). Birth interventions and outcomes among first time mothers: A population-based register study in four Nordic countries. Sexual & Reproductive Healthcare, 101185.
- 2.Carlhäll, S., Nelson, M., Svenvik, M., Axelsson, D., & Blomberg, M. (2022). Maternal childbirth experience and time in labor: a population-based cohort study. Scientific Reports, 12(1), 11930.
- 3.Viirman, F., Hesselman, S., Poromaa, I. S., Svanberg, A. S., & Wikman, A. (2023). Overall childbirth experience: what does it mean? A comparison between an overall childbirth experience rating and the Childbirth Experience Questionnaire 2. BMC Pregnancy and Childbirth, 23(1), 176.
- 4.Stén, G., Ayers, S., Malmquist, A., Nieminen, K., & Grundström, H. (2023). Assessment of maternal posttraumatic stress disorder following childbirth: Psychometric properties of the Swedish version of City Birth Trauma Scale. Psychological Trauma: Theory, Research, Practice, and Policy, 15(7), 1153–1163.
- 5.Sandall, J., Soltani, H., Gates, S., Shennan, A., & Devane, D. (2015). Midwife-led continuity models versus other models of care for childbearing women. Cochrane Database of Systematic Reviews, (9).
- 6.Al Wattar, B. H., Honess, E., Bunnewell, S., Welton, N. J., Quenby, S., Khan, K. S., ... & Thangaratinam, S. (2021). Effectiveness of intrapartum fetal surveillance to improve maternal and neonatal outcomes: a systematic review and network meta-analysis. CMAJ, 193(14), E468–E477.
- 7.Alfirevic, Z., Devane, D., & Gyte, G. M. (2013). Continuous cardiotocography (CTG) as a form of electronic fetal monitoring (EFM) for fetal assessment during labour. Cochrane Database of Systematic Reviews, (5).
- 8.Birth Rights Sweden (2022). Rapport Mörkertalet. Tillgänglig via: birthrightssweden.se/morkertalet
- 10.Reitsma, A., Simioni, J., Brunton, G., Kaufman, K., & Hutton, E. K. (2020). Maternal outcomes and birth interventions among women who begin labour intending to give birth at home compared to women of low obstetrical risk who intend to give birth in hospital: A systematic review and meta-analyses. EClinicalMedicine, 21.
- 11.Keag, O. E., Norman, J. E., & Stock, S. J. (2018). Long-term risks and benefits associated with cesarean delivery for mother, baby, and subsequent pregnancies: Systematic review and meta-analysis. PLoS Medicine, 15(1), e1002494.
- 12.Romero, S., Lindström, K., Listermar, J., Westgren, M., & Ajne, G. (2023). Long-term neurodevelopmental outcome in children born after vacuum-assisted delivery compared with second-stage caesarean delivery and spontaneous vaginal delivery: a cohort study. BMJ Paediatrics Open, 7(1), e002048.
- 13.Nilsson, M., & Hoy, S. (2011). We did it together: Fathers' experiences of planned home birth in the Nordic countries. Thesis.
- 14.Beck, C. T., & Watson, S. (2008). Impact of birth trauma on breast-feeding: a tale of two pathways. Nursing Research, 57(4), 228–236.
- 15.Schytt, E., & Waldenström, U. (2007). Risk factors for poor self-rated health in women at 2 months and 1 year after childbirth. Journal of Women's Health, 16(3), 390–405.
- 16.Andersen, L. B., Melvaer, L. B., Videbech, P., Lamont, R. F., & Joergensen, J. S. (2012). Risk factors for developing post-traumatic stress disorder following childbirth: a systematic review. Acta Obstetricia et Gynecologica Scandinavica, 91(11), 1261–1272.
- 17.Bell, A. F., & Andersson, E. (2016). The birth experience and women's postnatal depression: A systematic review. Midwifery, 39, 112–123.
- 18.Dencker, A., Nilsson, C., Begley, C., Jangsten, E., Mollberg, M., Patel, H., ... & Sparud-Lundin, C. (2019). Causes and outcomes in studies of fear of childbirth: A systematic review. Women and Birth, 32(2), 99–111.
- 19.Shorey, S., Yang, Y. Y., & Ang, E. (2018). The impact of negative childbirth experience on future reproductive decisions: A quantitative systematic review. Journal of Advanced Nursing, 74(6), 1236–1244.
- 20.Bossano, C. M., Townsend, K. M., Walton, A. C., Blomquist, J. L., & Handa, V. L. (2017). The maternal childbirth experience more than a decade after delivery. American Journal of Obstetrics and Gynecology, 217(3), 342.e1.

