Jag vaknar lite före klockan 7 en julitorsdag i vecka 39+5. Jag har sammandragningar som kommer med jämna mellanrum och vissa gör ganska ont.
Jag skriver till barnmorskan att jag har sammandragningar och att min gissning är att jag föder allt ifrån i natt till slutet av veckan. Hon svarar att hon är beredd och har väskorna i bilen. Jag städar lite, hänger upp tvätt och lagar mat. Jag meddelar också doulan att något är på gång.
Klockan 13 undrar jag när mannen kan komma hem då jag inte orkar svara på treåringens frågor under värkarna.
Klockan 14 skriver jag till barnmorskan att sammandragningarna har blivit tätare och intensivare och att slemproppen har gått. Hon undrar om hon ska komma men jag säger att det känns för tidigt ännu. Hon frågar var det känns och jag svarar "frampå nere, typ som mensvärk fast mer".
Klockan 15 kommer morfar och hämtar storebror. Jag går ut i sommarvärmen och säger hejdå.
Klockan 17 hör barnmorskan av sig och kollar läget. Jag svarar att det varit lugnare en stund men nu känns mer igen, kanske också bakåt. Jag äter lite pizza mellan värkarna och plockar undan då jag vill ha ordning hemma när vi välkomnar vår nya familjemedlem.
Lite före 19 går jag och duschar och sätter sedan på TENSen. Förlossningspoolen är uppblåst och på plats. Jag ber barnmorskan och doulan att börja röra sig hitåt. Barnmorskan kommer klockan 20:15 och doulan strax efter.
Från klockan 22:30 och framåt står jag mest lutad mot en pilatesboll på vardagsrumsgolvet med kuddar under knäna. Jag har musik i bakgrunden men hör egentligen ingenting. Jag är i min egen bubbla med TENSen och pilatesbollen.
Torsdagen övergår i fredag. Jag mår illa. Doulan påminner mig om i vilket skede jag började må illa förra förlossningen och att nu är det inte långt kvar. Vi konstaterar att det är dags att kliva i poolen om jag ska föda i den. Jag går och kissar och byter om till bikini. Jag kan inte riktigt tänka klart. Detta är den jobbigaste delen av förlossningen. Jag undrar hur lång tid det är kvar och om det räcker med bikiniöverdelen eller om jag ska sätta på mig underdelen också. Jag tänker att underdelen ändå ska av så det får räcka med överdelen. På väg mot poolen vet jag inte riktigt hur jag ska ta mig igenom värkarna som kommer.
Klockan 00:36 kliver jag ner i förlossningspoolen. Jag står på knä och lutar mig mot poolens kant. Min man springer runt och försöker få dahliorna i vattnet som jag instruerat honom. Jag känner nästan genast ett starkt krystbehov och att något "brister". Jag inser att vattnet gått men lyckas inte säga det på grund av smärtan. Vid nästa krystvärk känner jag att huvudet är på väg ut. Jag sätter handen på bebisens huvud, vilar och väntar på nästa värk. Barnmorskan står bakom mig och säger att det ser bra ut, så jag känner mig lugn. Vid nästa värk tar jag i lite grann och hela bebisen glider ur mig. Det känns som en sådan lättnad, euforiskt, magiskt! Jag tar emot bebisen själv och sätter mig mot poolkanten. Antecknad födelsetid är klockan 00:41. Jag kollar om det är en flicka eller en pojke. Det är en flicka – vår dotter!
Vi sitter en stund och beundrar henne men kliver upp till sängen klockan 01:10 så att hon inte ska bli kall.
Klockan 01:35 föds placentan spontant med lätt drag i navelsträngen. Det var så skönt att få ut den relativt snabbt och enkelt, till skillnad från förra förlossningen.
Klockan 01:45 klipper vi navelsträngen.
Jag fick en liten bristning som sys med ett stygn. Jag går och duschar av mig. Barnmorskan väger och mäter bebisen, 3500 gram och 50 cm lång. Barnmorskan och doulan far hem. Jag slumrar till och från.
Vid halv 9 blir jag rastlös så jag stiger upp och lagar en frukost-/födelsedagsbricka åt oss. Det känns lite konstigt då magen är borta men mår i övrigt väldigt bra och återhämtar mig fort efter förlossningen!
– Jenny
